Sparformer – kontosparande, aktier, räntebärande instrument, derivat och valuta. Del 2

Räntebärande instrument

I förra delen beskrev jag bland annat väldigt grovt tankegången med aktier. Turen har kommit till vad som brukar beskrivas som aktiers motsatser – räntebärande instrument. Varför säger jag inte bara obligationer kan någon fundera. Svaret är att obligationer är sannolikt det man först man kommer att tänka på, men det finns så mycket mer. Allt från statsobligationer till börshandlade företagsobligationer paketerade i så kallade bevis. Det senare är Nordeas produkter och är något jag riktigt starkt kan rekommendera som tillgångstyp. Återigen, jag ger inte råd, utan vägleder om produkterna bara. Jag kommer inte att ge råd om specifikt vilken av Nordeas produkter man bör köpa. Det är lite att gå händelserna i förväg, vi börjar från toppen med statsobligationer.

Statsobligationer och statsskuldsväxlar

Statsobligationer ges ut, så som det låter av namnet, av stater där de lånar upp gigantiska belopp, oftast i sin egen valuta, men det är inte ovanligt att man även tar upp ett lån i exempelvis euro. Räntan som staten, eller landet för den delen, får betala blir den lägsta accepterade räntan som långivarna kan tänka sig. Är man köpare av en statsobligation, ofta en annan stat eller gigantiskt internationellt företag (exempelvis IBM, Google, Apple, Daimler, Volvo, med flera) så skickar man in en offert kan man säga till Riksgälden i Sveriges fall där man specificerar den summa man kan låna ut och till vilken lägsta ränta man är villig att låna ut dem till. Det blir ett förfarande att liknas vid en auktion, men man bjuder så lågt (låg procentsats) man kan istället för att gå högre och högre som vid en vanlig auktion. Riksgälden lägger sedan ihop det belopp man var ute efter och jämkar ihop räntesatserna till en jämviktsränta för hela totallånet. Obligationer kallas just obligationer för att de har längre löptid, det vill säga att man inte löser tillbaka lånet förrän minst ett år framåt i tiden och oftast upp till och med tio år. Det är dock inte helt ovanligt med löptider upp till trettio år och i vissa extrema fall upp till femtio år. De lån som länderna tar upp med kortare löptid än ett år kallas istället för statsskuldväxlar. Enkelt uttryckt brukar man säga att obligationer är lång ränta och växlarna kort ränta. Fördelen för länderna är att huvudregeln är att själva staten är den instans i landet som har högst kreditvärdighet, det vill säga är säkrast att låna pengar ut till. I och med att risken är lägre, så begär långivarna i gengäld (och i regel) lägre ränta som kompensation för den lägre risken.

Företagsobligationer

Det är alltså billigast för staten att låna. Men även företag måste låna pengar och obligationer och företagsobligationer är väldigt populära. I och med att de är i allra högsta grad mer osäkra låntagare så kräver långivarna högre ränta, vilket gör obligationerna attraktiva som placeringar.

Vissa undantag finns förstås, extremfallet är Apple som har lika mycket i sin kassa som hela den amerikanska utlandsskulden och därmed får betala väldigt låg ränta på sina lån. Varför tar man då lån om man har så mycket i sin kassa kan man fråga sig. Jo, det har med amerikanska skatteregler att göra. Det blir billigare för vissa amerikanska storbolag att låna pengar för att till och med dela ut sin utdelning till aktieägarna än att hämta hem sin kassa från länder där man har försäljning. Mycket märkligt kan tyckas. Det här är för övrigt något en viss Trump ska införa lättnader för enligt vad han sa inför valet åtminstone. I nästa del ska vi gå mer på djupet om bevisen jag redan nämnt och kort beskriva derivat och valuta.

Tags

Leave Yours +

No Comments

Comments are closed.

  • Comments are Closed

2017